Matkultur eller språkförbistring? Vi dagens vandring i gamla stan i Kadiköy upptäckte vi att man bland andra kryddor också gjorde reklam för Hepatit. Endast 7,50 lira. Billigt? Eller kanske dyrt? Framförallt - är det inte sånt man "får" utomlands? Kanske inte...
Äh, vi lämnar det, va?
Vi har dock kunnat fastställa, efter en veckas empiri, att det
finns tre vägar att gå när det gäller att beställa mat.
Alt. A:
Servitören/inkastaren räcker fram en meny på turkiska = Vi gissar
och hoppas på det bästa.
Alt. B: Servitören/inkastaren räcker fram en meny på engelska eller tyska = Kocken gissar och vi hoppas på det bästa.
Alt. C: Envisas med se ut som ett frågetecken när Servitören/inkastaren pratar med dig så drar han snart iväg mot köksregionerna med dig.
Det är lite osäkert vilket som gett bäst utdelning så här långt. Möjligen väger faktiskt tittaundergrytlocken varianten över något.













